Saturday
lördags blev jag jättejätte rörd : /
mina ungar hade simtävling, och min simgrupp tränade samtidigt då. fast i en annan bana.
Min världsbästa tränare kom fram till mig och sade att han surfade på internet igår och såg en bild på mig och honom, han gick för att hämta bilden han skrivit ut.
Det var en bild på honom och mig i Åhus för nästan 5 år sedan.
Min andra simläger för döva.
Han sade: "Fan tänk dig hur den här tjejen tänkte då! Vilka mål hon hade och hur stor viljan var!"
Sen log han och gav mej pappret och gick.
Jag satt där helt stum och tårarna började rinna men jag stoppade dem.
jag tänkte hela tiden -fanfanfanfan- : /
Ville bara vrida tillbaks tiden...
men varför tänkte du, "fanfan?" var stolt. :)
för att jag kunde ha satsat hela tiden då och NU säger han jag kunde ha varit en elitsimmerska, känd i hela världen..
Han säger att jag har allt förutom viljan.
Tekniken, styrkan och vattenkänslan är helt perfekta.
det är aldrig försent, kom ihåg det.
om du vill verkligen bli elitsimmaren, känd i hela världen så är det bara kör hårt på med från nu? :p
Kom igen, du kan, jessika!
Gud vad gulligt, man blir alltid rörd av såna tillfällen. Jag är mästare på att lipa när någon säger något betydelsefull t mig.